Rogivande för själen

70-års present!

En annons på Vävtorget i Vävmagasinet resulterade att väninnan och jag möttes utanför vävstolens hus kl 18. En halv timme senare var vävstolen nedmonterad och inpackad i väninnans Prius. Klockan 19 var vävstolen uppburen till mitt arbetsrum och en timma senare såg det ut så här i arbetsrummet! Quinnor kan!!

En tur till Hobbylagret för att införskaffa rätt vävsked. 

På måndag skedning

På tisdag solvning osv .....och på söndag vilar den lilla gumman!

Inte kunde jag drömma om att jag skulle börja väva igen. 

På 70-talet gick jag en kurs i Nacka och lärde mej väva på en ihopfällbar Göta. 

Sen införskaffades en vävstol som fick flytta ut eftersom vävstolen var mer lockande än att läsa till tentamina på Karolinska Institutet. 

Nästa vävstol flyttade in för ca 20 år sedan, ett fynd på Emmaus i Fagerhult. På grund av sjukdom gjorde jag mej av med den. 

När man tror att livet börjar ta slut på grund av sjukdommar och ålder kan allt vända sej. 

Visst är jag multipelt sjuk men inte akut döende! 

Så klart att lite dödsstädande "KonMaria-ande" fortsätter,  men vävstolen som fått namnet Klara får hänga med en bit på resan genom livet.

För många år sedan köpte jag på syfestivalen material till  Gubbatäcken som heter "Adventskalender" och "Landskapsblomma 2" design Marianne Bengtson.

Nu blir det till att skeda och solva, dra på varp, nysta garn på garnvinda och och sedan spola garn med tidningspapper på liten spolmaskin. 

Tänk vad handarbete är rogivande för själen

Underbara yllegarner till två Gubbatäcken